• Boka nu!

    uhrstafen.png
    Jag, Ylva skriver nu på min första "novell" som handlar om den första runmagikern, Uhr, hans berättelse genom skapandet av de 25 runorna. Du läser introduktionen efter denna information.
    Detta är ingen bok som mina andra, visst du kommer att lära dig om runor men boken är mer en berättelse.

    Boken i tryck i A5, ca 300 sidor.

  • Utdrag ur boken

    Här under följer några korta utdrag ur bokens första kapitel.


    "Från begynnelsen fanns intet, men intet var även det som var alltet, bara ännu inte upplevt. Ordet utan språk, allt det som kan skapas men samtidigt avslutas.
    Det är nu som allt är stilla, allt det som är det är. En blixt i form av ett Z slog ner, skapade vibrationer som fortplantade sig över jordens mark, vibrationerna skapade grönska, men även jordig mark, det djupa blåa vattnet, områden som sträckte sig ut över vidderna som att det aldrig fanns någon ände.

    Mitt i alltet uppsteg ett träd upp från jorden, trädet, det eviga livet. Det trängde sig uppåt, grenar spreds ut, på dem spreds löv, de stretade uppåt, utåt, nedåt, de rasslade om löven, det grönskade lövverket spred ut sin prakt. Längst ner vid trädets rötter formades tre kroppar av jorden, i var och en av kropparna for energi ner, det blixtrade i rött, grönt, blått. De tre kvinnorna som skapats ur jorden tog ett steg framåt, frigjorde sig från marken. De höjde sina armar mot skyn, drog ner dem mot knäna tre gånger i en tacksägelseritual. De var fullbordade, så som Ordet hade talat. Ordet hade även stärkt deras magiska krafter, de behövde bara tänka, vara i känslan av tanken för att skapa vad de än önskade.

    Innan hade de tre kvinnorna varit framstående häxor i den tidigare cykeln av liv, de hade blivit lovade när kriget raserade allt att åter uppstå i en ny form, de var de som skulle dana nytt liv. Ordet var deras gud, deras mästare som var allt eller inget, medvetande om alltet, liv och död. Ordet visade sig aldrig eftersom Ordet var allt eller inget, Ordet fanns överallt, visade sig genom det talade orden."


    "Nornorna kom var och en från olika tidigare ätter, de besatt kunskap som de samlat från deras minnen. Urds minne var att spinna in balans i sina trådar, allt från olycka till lycka, att skapa händelser som kunde påverka de individer som komma skulle. Verdandis ödes lott var att spinna in nuet, medvetandet, medan Skuld var den som kunde se vad som skedde av allt skapande. Varje tråd spanns av dem alla, Urd började, hennes trådar kunde vara ojämna då de var av olycka, mer jämna då de var av lycka, sedan tog Verdandi över tråden, gav den liv, rörelse men stärkte den även för att individen som den tillhörde fick medvetandet om trådens mönster. Till slut var det Skulds tur att fullända tråden med drömmar om vad som kunde skapas.

    Det var inte många trådar än som var spunna, endast tre, en som var för de individer som de skulle skapa framöver, de som var ämnade att vara grunden av de nya ätterna. Nornorna funderade inte över trådarnas mönster, de visste att trådarna visade på det som behövdes utvecklas hos individerna för att skapa en helhet."


    "Uhr var skapad av Ordet som var allt, i Uhr fanns balansen av isen, men även värmen som får is att smälta till vatten för att sedan befästa, söka sig ner till marken. I det fanns det som var maskulint av is, det feminina av vattnet samt det som skapade ett flöde, en kraft, en balans, allt sammanfogat."


    "Varde dig Uhr, Ordets skapelse, hälsade nornorna. Vi är dina vägledare, grunden för allt du skapar.

    Uhr såg på Urd, hon med den vilda blicken, djupa mörka ögon med stjärnstoft i, det mörka håret som svepte om henne, han såg vidare på Verdandi, den rödhåriga med ögon som var djupt blåa, vidare till Skuld med sitt ljusa hår, med skiftningar i ögonen av bruna toner som jorden framför honom. Han kände en längtan som växte sig starkare av lust, en inre kraft som han ännu inte behärskade."


    "Uhr upplevde ett inre välbefinnande, den av lust, det var som en inre urkraft drev honom att känna kontakt med nornorna, de var som han, i alla fall liknande. Han tog tag i Urd som smälte in i hans famn, han kände hennes hår mot hela sin kropp, det svarta håret böljande ner, följde hennes linjer. Han rörde vid håret hennes hår, tvinnade det mellan sina fingrar, upplevde känslan liknande vattnets flöde när håret rörde sig. Med den andra handens fingrar följde han instinktivt hennes läppars linjer, de var mjuka, nu var den upplevelsen befäst. Han förde ett finger i mot hennes mun, lyfte på hennes läppar, följde tändernas rader, hans finger rörde sig i hennes mun, han följde känslan, den blev intensivare när hon formade sin tunga runt hans finger.

    Han drog efter andan, ut kom hans första suck, han drog ut sitt finger, förde sin mun mot hennes som öppnades när han förde in sin tunga, smaken var salt, han kände sig för först trevande tills en lustkänsla fyllde honom, tungorna lekte med varandra, hans lust blev starkare."


    "Timmar blev till dagar, dagar till veckor, efter mörker kommer ljus, solens strålar sken mot ispelaren, skapade färger som dansade i den ånga som blev av Uhrs andetag. Lupus satte sig upp, väntandes på sin ledare. Uhr öppnade sina ögon, han hade erfarit vad som blev av hans andetag, resultatet av hans ageranden, men det slutade på samma sätt varje gång, känslan växte inom honom för att inte rymmas, den tömdes i de tre för varje gång, han gav, de tog emot. Hans kraft sinade, deras blev starkare.

    Uhr upplevde att han nu visste att det var ett givande och tagande som med allt, en energi som gav, en som tog, denna balans var något han visste att han behövde vara i för att förverkliga Ordets profetia."


    "Marken började luta neråt, han såg något längre fram, framför vattnet som mötte honom.  Det var skuggan av ett träd, eller bara formen? Han såg ingen krona utan bara det som liknade en stam. Lupus började morra, men Uhrs nyfikenhet drev honom framåt. Han såg vattnet framför sig som lyste blått, det hade en annan ton än skyn men färgerna mötte varandra som om de flöt samman.

    Något formade sig på det som kunde vara ett träd, när han närmade sig såg han att det var resterna av någon som liknande honom själv, huden var borta från ansiktet, kraniet lyste vitt, men var kluvet i mitten. En arm, den högra var fast med rep mellan några grenar, nu såg Uhr att det en gång hade varit ett träd, men nu murket av tidens gång. Lupus morrade allt mer, reste ragg, drog ner sin kropp, beredd till attack."


    "Samtidigt föll en gren ner, nornorna stannade upp, lyssnade till Ordet, så även Uhr. Ordet talade till Uhr, dra upp svärdet, tag sedan grenen som nu faller, dela den i fyra delar, ge dem sedan till nornorna som ska forma dem till bitar med sin kraft av allt som är. Sedan ristar du in dina upplevelser. Första upplevelsen ska visa på din styrka, den andra upp på dina känslor, den tredje på balansen mellan längtan och begär, den sista mellan styrka och upplevelse. Dessa talade Ordet ska bära namnet runa, varje runa är en viskande hemlighet, ett ljud, en symbol som innehåller all lärdom av olika upplevelser samt händelser. Varje runa du skapar är en del av ditt liv, det som du har mött, det som är, det som du kommer att möta."


    "Uhr kände sig både matt samt kraftfull, han gick in i sin ispelare, med handen om svärdet som han lutade mot ena isväggen, slöt sina ögon för att vila medan han höll runan mellan sina händer som han som sträckte upp över sitt huvud. Utanför vaktade Lupus, de två korparna medan vingslag av ugglan hördes i den tysta natten för att sedan bli helt stilla."


    "Urd slutade spinna, nornorna lyssnade, något skedde utanför stugan, de avslutade sina sysslor, klev utanför dörren fann där Uhr sittandes med sitt svärd, ristande in runor i marken. De såg på vad som skedde, där han ristade urstaven, Iss blev marken täckt av frost, bredvid där han ristat in urstaven Iss med strecket bundet neråt var det som en stråla från ovan som hällde ner vatten, den sista runan där allt växlade mellan det gröna på marken till vitt av frost till blött av vattnet för att fortsätta att växla till dess Uhr la sin hand över Naudrunans ristning där allt blev till ånga, för att så småningom bli ett eldklot som rörde sig i vattnet."


    "Nornorna satt utanför sin stuga när Uhr kom tillbaka, denna gång gick han direkt fram till Urd, trycket omkull henne, stoppade in sitt organ, hans egen kraft, han tryckte sig djupare, Urd svarade med tryck emot, nu kände han en inre eld där han funderade om han kunde få vattnet inom henne att förångas, men istället rann vattnet ur honom medan Urd växte i sin kraft, han kunde känna hennes eld, hennes hetta.

    Uhr reste sig upp, lämnade nornorna i vanmakt över att han inte kunde styra sin kraft, för att åter igen kliva in i sin ispelare, där var allt stilla."


    "Något hade förändrats, han var mer medveten om allt omkring sig, i det insåg han att hade ett ansvar, att sluta vänta in på Ordet, visa att han själv kunde agera. Han funderade om han skulle gå in till nornorna, belägra dem för att få ro, men något inom honom tvekade, i det skulle han troligen förlora mer av sin kraft. Han ville inte gå tillbaka till sitt, han ville inte stänga av, vila i stillheten. Istället samlade han ihop grenar, bitar som hade fallit av trädet, han la dem i en hög, ritade Ken, kände hur det gnistrade, hur elden tog fart, han såg salamandrarna komma fram, dansa runt elden. Han satt tyst, var i en stillhet, en annan stillhet än vad han hade upplevt tidigare."


    "Uhr tittade på Lupus som nu mötte hans ögon, Lupus mötte hans blick, såg de grönskimrande ögonen hos sin ledare, de var ett, för även det gula skimret fanns där hos Uhr. Han ruskade i Lupus päls, sa stanna, Uhr reste sig upp gick bort mot nornorna. De var alla blöta av vattnet över hela deras kroppar, det var Skulds tur att få håret hållet medan Verdandi stänkte vatten över henne, Verdandi hivade upp sitt kärl, hällde vattnet över Skuld, det rann ner över hennes axlar, över hennes barm, där bröstvårtorna hårdnade av kylan, över hennes mage, ner mot hennes djup."


    "Han svingade sig upp på Sleipners rygg, galopperade runt trädet med Lupus springande bredvid. Korparna som hittills varit tysta började kraxa, tystanden som varit var nu fylld av ljud. Uhr kände en lust som fick honom att öppna munnen, skrika ut allt vad han förmådde. Det var en syn för gudarna, de som iakttog allt från ovan. Deras mästerverk hade funnit sin kraft, han uttryckte den."


    "Uhr sjönk ner i sanden, blodet rann från hans öga, när han lyfte handen för att lägga handen över fann han att ett finger var vridet, han vred det tillbaka, smärtan fick honom att ge ut ett vrål, i övrigt var det tyst."

  • Introduktion

    Jag, Ylva som förmedlat denna text kom i kontakt med runor när jag var ung uppe i Norrland. På den tiden var det utharken som var min vägledning, men det kändes inte riktigt rätt, runorna ”talade” till mig men inte i den följden. Jag hade ett runset i björk som följde med mig, någon gång drog jag en runa då mest för skojs skull, eller egentligen för att jag hade en respekt, en förtjusning då energier alltid tilltalat mig. Men runor var inte populära när jag var ung, sedan kom jag in på Tarot, som har varit mitt stora engagemang, men runorna har då och då pockat på uppmärksamhet. Efter att jag hade gett ut mina första böcker om Tarot, kom på att jag trivdes med att skriva, skrev jag en liten bok om runor, som en spåbok, korta texter om varje runa.

    I en kontakt med en ”guide” fick jag instruktionerna att tatuera in runor på min kropp, de skulle komma till mig i olika faser i mitt liv, kul idé var min första tanke, men när första runan var intatuerad på min vänstra handled, Uhr, förstod jag kraften i runorna. I Sverige är det lätt att förklara att de var vårt första alfabet, att ordet bokstäver kommer av stäver i bok. Vi har dem även på runstenar med berättelser från vikingatid. Men vad är runor mer? Varje runa är en symbol med kunskap ingraverat.

    Min första runinitiering fick jag av en noid, det var en magisk upplevelse, för jag är sällan rädd, men då skapades för mycket av energier, jag upplevde att det fanns inga gränser mellan verkligheter. Tiden gick, för mig har allt en betydelse, en mening, jag reste till Ukraina för att medverka i ett tv-program. Där mötte jag Raven, han var en av medtävlarna, vi var de enda med tatuerade runor och fann varandra i magin. Vi hade möten med runinitieringar, vi samtalade genom runor, då han pratade ukrainska/ryska, jag svenska/engelska. När jag kom hem satte jag samman boken ”Runmagi” där jag även skrev om bindrunor. Runorna fanns med mig, jag kopplade dem samman med Tarot, som jag gör med alla andliga verktyg.

    2019 flyttade jag till Spanien, såg en plats på min gård där jag i mitt inre såg en runträdgård, en labyrint med stora stenar på marken, med en runa inristad med att plats att stå på för att känna in energin. Sedan ringde en av mina närmaste vänner, frågade om jag inte kunde ha en kurs i runor? Jag har lärt mig att när jag spontant säger ja, då är det bara att köra. Kursen blev magisk, en av mina bästa kurser, alla deltagarna deltog vid varje möte, de gjorde uppgifterna de fick samt överraskade mig med sin kunskap. För mig är det så att vi alla har allt inom oss, ibland är det bara någon annan eller en händelse som ska väcka minnet, evigt tacksamt för alla kursdeltagare som ger mig det förtroendet.

    Mina kursdeltagare ville ha mer, jag skrev ner om bindrunorna som vi bara ytligt gått igenom, det blev en del 2. Från att runor varit mitt privata nöje och utveckling blev de nu något som jag delade med andra, runorna blev en allt större del av min vardag. En kväll kände jag mig manad att sätta mig i sängen med datorn, öppnade ett dokument, texten är det du kommer att läsa i denna bok.

    Jag har aldrig skrivit en bok i ”romanform” utan endast i lärosyfte, en utmaning, skulle jag klara detta? Men Uhr har manat på mig, Uhr är den som denna bok handlar om, den första runmagikern. Boken är delvis byggd på information från honom men även en del av min fantasi runt, men även om energier, vilket runor är. Varje runsymbol skapar en energi, är ett mönster, en process, en händelse, att lägga runor är som att läsa en rebus.

    Du finner varken utharken eller futharken i texten, utan skapelsen av varje runa som Uhr berättat. Självklart börjar allt med Iss, urstaven, men lustigt är att boken handlar om Uhr som utharken börjar med.

    Du finner även en mix från asatron, som nornorna, Yggdrasil, om livet med alla dess motpoler. Det finns även med om kristaller, färger, kraftdjur då allt kan finnas i en runa. Är du intresserad av runor är förhoppningen att du även ska få mer kunskap omkring dess symbolik. Varje kapitel bär namnet av en runa, i den ordning som de skapades, precis som Uhr lärde sig deras kraft.

    Jag har även valt namnet på runan med Z i boken, grunden till det framkommer i boken.