YLva om Runor

Jag kom i kontakt med runor när jag var ung uppe i Norrland. På den tiden var det utharken som var min vägledning, men det kändes inte riktigt rätt, runorna ”talade” till mig men inte i den följden. Jag hade ett runset i björk som följde med mig, någon gång drog jag en runa då mest för skojs skull, men även med respekt samt en förtjusning då energier alltid tilltalat mig.

Runor var inte populära när jag var ung, sedan kom jag in på Tarot, som har varit mitt stora engagemang, men runorna har då och då pockat på uppmärksamhet. Efter att jag hade gett ut mina första böcker om Tarot, kom på att jag trivdes med att skriva, skrev jag en liten bok om runor, som en spådomsbok, korta texter om varje runa.

I en kontakt med en ”guide” fick jag instruktionerna att tatuera in runor på min kropp, de skulle komma till mig i olika faser i mitt liv, kul idé var min första tanke. Men när första runan var intatuerad på min vänstra handled, Uhr, förstod jag kraften i runorna. I Sverige är det lätt att förklara att de var vårt första alfabet, att ordet bokstäver kommer av stäver i bok. Vi har dem även på runstenar med berättelser från vikingatid. Men vad är runor mer? Varje runa är en symbol med kunskap ingraverat.

Min första runinitiering fick jag av en nåjd, det var en magisk upplevelse, för jag är sällan rädd. I det skapades för mycket av energier, jag upplevde att det fanns inga gränser mellan verkligheter. Tiden gick, för mig har allt en betydelse, en mening, jag reste till Ukraina för att medverka i ett tv-program. Där mötte jag Raven, han var en av medtävlarna, vi var de enda med tatuerade runor och fann varandra i magin. Vi hade möten med runinitieringar, vi samtalade genom runor, då han pratade ukrainska/ryska, jag svenska/engelska. När jag kom hem satte jag samman boken ”Runmagi” där jag även skrev om bindrunor. Runorna fanns med mig, jag kopplade dem samman med Tarot, som jag gör med alla andliga verktyg.

2019 flyttade jag till Spanien, fann en plats på min gård där jag i mitt inre såg en runträdgård. En labyrint med 25 stora stenplattor med en runa inristad, en plats att stå på för att känna in energin. Under sommaren frågade en av mina närmaste vänner om jag inte kunde ha en kurs i runor? Jag har lärt mig att när jag spontant säger ja, då är det bara att köra. Kursen blev magisk, en av mina bästa kurser, alla deltagarna deltog vid varje möte, de gjorde uppgifterna de fick samt överraskade mig med sin kunskap. För mig är det att vi alla har allt inom oss, ibland är det bara någon annan eller en händelse som ska väcka minnet. Evigt tacksamt för alla kursdeltagare som ger mig det förtroendet.

Mina kursdeltagare ville ha mer, jag skrev ner om bindrunorna som vi bara ytligt gått igenom, det blev en del två, senare även en del tre. Från att runor varit mitt privata nöje och utveckling blev de nu något som jag delade med andra, runorna blev en allt större del av min vardag. En kväll kände jag mig manad att öppna ett nytt dokument, det blev en bok.

Jag har aldrig skrivit en bok i ”romanform” utan endast i lärosyfte, en utmaning, skulle jag klara detta? Men Uhr har manat på mig, Uhr är den som boken handlar om, den första runmagikern. Boken är delvis byggd på information från honom men även en del av min fantasi runt, men även om energier, vilket runor är. Varje runsymbol skapar en energi, är ett mönster, en process, en händelse, att lägga runor är som att läsa en rebus.
Created with